Nuär hon här 💛
o9,13 idag föddes hon, 9 dagar tidigare än beräknat och gjorde våran familj komplett ❤️ Älskade lilla Signe.
Igår kväll lämnade vi bort barnen för att jag skulle få vila upp mig lite, kom hem och satte oss i soffan - och när jag ändå bara satt tänkte jag drömma mig bort i IKEA katalogen. När jag kommit till sidan 7 kom första värken, försökte bita ihop eftersom jag tänkte att det säkert var falskt alarm igen. Vid sida 13 kom andra värken, den gjorde så ont att Niclas reagerade på att något inte stod rätt till, men stönig som jag är så försökte jag inbilla oss att det inte är pågång än. Tredje värken kom inte långt där efter, så kände att jag behövde upp och röra på mig. Men, då kom fjärde, och femte, och sjätte.
Ringde in till förlossningen för att rådgöra, och eftersom dom bett mig stanna kvar 2 dagar tidigare så ville dom självklart att jag skulle komma in med en gång.
21,3o kom vi in på ett undersökningsrum, men nu började värkarna avta, och när dom satte CTG fick dom även se att hon verkade slö. Fick tvinga i mig en isglass, värkarna kom tillbaka fast längre imellan, och efter ett tag var dom även nöjda med kurvan. Strax efter 12 tiden fick vi gå in och lägga oss i ett "mysrum" där jag fick morfin för att orka sova lite - här var jag öppen 4 cm.
Klockan o4 larmade jag på sköterskan, jag hade så ont och hade inte alls orkar slappna av och vila. Niclas låg och sov i fotöljen bredvid mig och jag irriterades av hans snarkningar, samtidigt som det gjorde så j ä k l a ont. Alltså inte värk ont, utan foglossningen höll på att ta livet av mig.
Hon undersökte mig, öppen 5,5. Den besvikelsen. Från att ha två snabba förlossningar i bagaget, till en som aldrig ville ta slut kändes det som. Jag tror tillochmed barnmorskan såg besvikelsen i mina ögon, och hon tröstade mig med att trean alltid är lite klurig. Hon stannade kvar och pratade med mig ett tag, hjälpte till under värkarna och masserade ryggen på mig.
Hon tyckte jag skulle ställa mig i duschen, så skulle jag få mer morfin och försöka vila lite mer under morgonen. Stod i duschen bra länge, så när jag var färdig fick jag byta rum till ett förlossnings rum. Den nya barnmorskan och undersköterskan kom in och hälsade, och jag bad dom göra en hinnsvepning.
o7,oo går vattnet efter dom har tagit hinnan, men trots det så går det segt. Men jag hade iallafall lustgasen som tröst, är inte det konstigt? Jag som absolut inte klarat av lustgas tidigare, hade det som min räddning när värkarna blev för illa.
Klockan började närma sig frukost för barnmorskan, hon frågade om det var lugnt att hon lämnade rummet ett tag och gav mig larmet ifall jag behövde något. Eftersom jag tappat hoppet om att det skulle bli någon bebis så var det självklart för mig att hon skulle få lämna rummet.
Trodde jag. Såfort hon stängt dörren efter sig känner jag hur det sätter igång på MAX. Kollar på Niclas och frågar honom hur lång tid barnmorskan varor borta, han småflinar tillbaka och säger ca 5 minuter - bra, då får hon ha ätit upp för nu kommer ungen var svaret han fick tillbaka. Trycker på larmet, hon kommer in med smörgåsen i munnen och jag försöker få fram mellan värkarna att det är dags nu. Jag får lägga mig på sidan, hon undersöker mig och säger "du är inte riktigt öppen helt än.."
ÄR DETTA PÅ RIKTIGT?! Jag blev så irriterad att jag funderade på att lämna sängen och åka hem. Det var bevisat, det blir ingen bebis idag. Barnmorskan går för att tvätta händerna, jag suger i mig lite extra lustgas - och mitt upp i allt trycker kroppen på så jag ser bokstavligen stjärnor. Och jodå, o9,13 kom det ut en liten tjej som gallskrek. Barnmorskan står med ryggen emot mig, Niclas kollar telefonen, och jag har precis fött barn. Det var ingen i rummet som förstod vad som hänt och vi kollade lika frågande på varandra allihopa.
Sen kom lättnaden som en våg över mig. Kluriga trean var ute. En helt perfekt liten tjej. 2830 gram och 47 cm lång 💛